DSM nr 2-3/2002

Skrivet av Jan Gillberg

Sveriges Radio och Sveriges Television har under decennier anlitat Hans Villius som ”sin” historiker. Detta har givit Villius ett enastående inflytande på vad som bland svenska folket är förhärskande historie- uppfattning.
En bibliografi över alla de radio- och TV-program som Villius producerat skulle bli mycket omfattande. Han finns också vitt spridd på kassetter och cd-skivor. Hans från början främst radioröst är lika igenkänd som en gång Sven Jerrings.

Hans Villius har med åren fått stor makt över svenskars sätt att uppleva och värdera olika historiska händelser och för- lopp. Han har alltid noga vaktat på att inte komma i konflikt med det maktens duopol, som bildades hösten 1932 ett halvår efter mordet på Ivar Kreuger och som ännu i dag utgör maktbasen i Sverige – duopolet mellan SAP och Wallenbergs.

Följdriktigt var det Villius stämma som inför 70-årsdagen av mordet på Ivar Kreuger ännu en gång basunerade ur propagandalögnen om att Kreuger skulle ha begått självmord. Det skedde i ett inslag i radions P l ”God morgon världen” den 10 mars 2002. Ivar Kreuger mördades den 12 mars 1932. Detta trots att det som hamrats in i det kollektiva medvetandet som ”skottet i Paris” ekar allt ihåligare.

”Avskedsbrevet”
Enligt Dagens Nyheter den 13 mars 1932 skulle Ivar Kreuger ha efterlämnat ett avskedsbrev, där han skall ha förklarat att ”hans läkare i Amerika enträget förklarat för honom att hänför att skona sina nerver måste dra sig tillbaka från alla affärer”. I detta brev – stort uppmärksammat på DN: s denna dag första sida – skall han uttryckligen skrivit: ”Jag orkar inte mer.”

Det som dolska krafters propagandamaskineri lyckats nöta in som innehållet i ett till närmaste medarbetaren Krister Littorin lämnat meddelande saknar emellertid täckning i detta meddelande, som dessutom finns bevarat. Meddelandet lyder:
”l have made such a mess of things that I believe this to be the most satisfactory solution for everybody concerned. Please, take care of these two letters also see that two letters which were sent a couple of days ago by Jordahl to me at 5, Avenue Victor Emanuel are returned to Jordahl. The letters were sent by Majestic – Goodbye now and thanks. IK.”
Det är häpnadsväckande att det bland journalister, historiker och andra som ägnat sina mödor åt att söka och berätta ”sanningen” om Ivar Kreugers öde inte tycks ha funnits en enda med tillräcklig Sherlock Holmes- instinkt för att klart se och uttala: ”Detta stämmer ju inte! Här finns minst en hund begraven.” Någon/några måste ha tänkt ut och bestämt, att Ivar Kreuger i ett avskedsbrev skulle förklara:
”Jag orkar inte mer”.

Något gick snett

Något gick emellertid snett. På förmiddagen lördagen den 12 mars 1932 lämnades Ivar Kreuger ensam i sin våning i Paris. För sin sekreterare Karin Bökman, som infunnit sig för ett kort möte, hade han omkring 10.45 klagat över att plötsligt ha blivit fruktansvärt trött. Straxt därefter lämnade också hans franska hushållerska Jeanette Barrault (1) våningen. Uppenbarligen hade Kreuger drogats med ett starkt sömnmedel. Efter att de båda damerna lämnat våningen är det rimligt att anta, att den plötsligt fruktansvärt trötte Kreuger uppsökte sängen för att sedan falla i narkotisk sömn. Där låg han när mördaren infann sig och fullföljde sitt mordiska uppdrag.

För att det skulle vara möjligt att för världen kunna förklara ”mordet” hade mördaren med sig ett på förhand utarbetat – dvs förfalskat – ”avskedsbrev”. Det är rimligt att anta att det i detta brev – ett brev som till skillnad från meddelandet till Littorin aldrig återfunnits – fanns formuleringar som de som DN åberopar.
Att lämna ett falsifierat brev kunde dock ha sin risk. När mördaren på Ivar Kreugers skrivbord finner ett meddelande till Littorin beslutar mördaren att eliminera denna risk. Han låter meddelandet till Littorin – som ju är äkta vara – ersätta det medhavda falsifierade ”avskedsbrevet”. Meddelandet till Littorin avslutas ju – som i och för sig många av IK:s brev och meddelanden – med ett ”Goodbye now”. Ivar Kreuger skulle påföljande dag till Berlin och därefter till Stockholm. Mördaren måste också ha varit medveten om att det fanns starka allierade som skulle kunna göra mycket av detta ”Goodbye now” – bl a att marknadsföra de båda ordens innebörd som uttryckande ”adjö för evigt” i stället för det mer näraliggande ”farväl för den här gången”.

Vad gäller meddelandet till Littorin måste det ungefärligen ligga till så här: Fredagen den 11 mars hade Ivar Kreuger haft ett flertal möten med bland andra Krister Littorin. Kreuger hade just åter- kommit från New York och det fanns en lång rad ärenden att behandla. I något av de ärenden som behandlades tycks dock Kreuger ha blandat ihop saker och ting (”made a mess of things”) men efterpå runnit en lösning, som han bedömt som en ”satisfactory solution for everybody concerned”. Vad som skall ha varit denna för berörda godtagbara lösning måste ha framgått av den eller de handlingar, som meddelandet till Littorin var ett följebrev till – handlingar som sedan försvann.

Misstaget

När mördaren hastigt och avvikande från uppgjord plan tog beslutet att ersätta det falsifierade avskedsbrevet med det äkta meddelandet till Littorin, bortsåg han från eller hade inte klart för sig vilken roll det förberedda ”avskedsbrevet” var tänkt att spela för den desinformation, som Dagens Nyheter hade valts ut att vara först att ge spridning åt.
Hur och vem som informerade Dagens Nyheter om innehållet i det brev, som var tänkt som ”avskedsbrev”, är styrkt genom kopian av ett telegram avsänt från Dagens Nyheters huvudredaktion i Stockholm den 12 mars kl 19.40 till tidningens kor respondent i Paris Nils Widstrand, enligt vilket denne ges i uppdrag att ”intervjua generalkonsul Sachs som är i Paris”. Sachs (Josef Sachs) var – flera omständigheter talar för detta – informerad om innehållet i vad som var tänkt att gälla som Ivar Kreugers ”avskedsbrev” men som nu blivit ersatt och sedan aldrig påträffats. Teoretiskt kan Dagens Nyheter haft en annan källa ehuru detta är mindre troligt och skulle inte ändra på det grundläggande sakförhållandet.Redan detta räcker långt för att var och en som har förmåga (och vilja) till kritiskt och självständigt tänkande skall inse, att Ivar Kreuger blev utsatt för en noga iscensatt mordkomplott. Men hårda fakta som dessa förtigs. Det om något visar styrkan i de dolska krafter, som möjliggjorde mordet och den därefter i decennier vidmakthållna historieförfalskningen.

Överste Statshistoriker

Och hårda fakta som utesluter självmordsteorin finns det en lång rad av vilka de flesta presenterats av Lars-Jonas Ångström. Först i boken ”Därför mördades Ivar Kreuger” (1990). Sedan i boken ”Kreugermordet” (2000). Hans Villius väljer att förtiga alla dessa fakta men inte bara det. Han fortsätter att kolportera de lögner och sedan länge påvisade felaktigheter, som burit och fortfarande bär upp den propagandaversion som envetet förfäktar att Ivar Kreuger skulle ha skjutit sig.

Radioprogrammet den 10 mars 2002, då Hans Villius ännu en gång lånar sig till att basunera ut lögnen om att Ivar Kreuger skulle ha begått självmord har anmälts till Granskningsnämnden för Radio och TV (2). Anmälare är en släkting till Ivar Kreuger – den i USA verksamma revisorn Maud Hallin. I anmälan åberopas Brottsbalkens femte kapitel om förtal av avliden person.
Maud Hallin kommer i det korta perspektivet inte att uppnå något med denna anmälan – inte ens att den via TT eller på annat sätt blir uppmärksammad i medierna. För det första tillhör Maud Hallin familjen Kreuger – således ”fel sida”. För det andra är det en anmälan som riktar sig mot en av duopolets mest betrodda apologeter med rang av Överste Statshistoriker.
I det något längre perspektivet är det dock bra att denna anmälan är gjord. I sinom tid kommer dess förtigande att kunna åberopas som ett av många exempel på hur allsköns propgandalögner skyddas och därmed kan hållas vid liv med hjälp av ett ihärdigt och disciplinerat förtigande av – som det heter – obekväma sanningar.
(1) Barrault – ett inte helt vanligt namn – heter också den bankir som senare med flera andra åtalades och fälldes för bedrägerier syftande till att genom blankning pressa kurserna på Kreugerpapper. Huruvida det finns något släktskap mellan hushållerskan och bankiren har veterligen inte blivit utrett alternativt att så skett men då visat sig rymma ännu en av alla dessa obekväma sanningar/ som inte får släppas fram. tillbaka
(2) Granskningsnämnden för Radio och TV är det organ som ersatt den tidigare Radio- nämnden. Radionämnden var ett organ med betydande integritet. Nämnden hade sina lokaler mitt i Stockholm, närmare bestämt på Stora Nygatan i Gamla stan. Den var därigenom lätt att komma i kontakt med. Granskningsnämnden lever ett anonymt liv någonstans söder om Stockholm. Handläggningstiderna drar ofta ut på många månader. Nämnden ingår i systemet och vet vad som är dess plats. tillbaka